Kadmium

Kadmium är ett grundämne i jorden

Kadmium är ett grundämne (tungmetall) som finns naturligt i jorden. Halterna varierar geografiskt och mellan olika jordtyper. Eftersom kadmium finns i jorden och kan tas upp av grödor förekommer det i den mesta mat vi äter, dock oftast i mycket låga och helt ofarliga halter.

Kadmium är inte akut giftigt men stannar kvar i kroppen under lång tid och lagras i njurarna. Eventuella hälsorisker handlar om långsiktig exponering, det vill säga hur mycket man sammantaget får i sig från olika källor över tid. Forskning visar att högt intag under lång tid kan orsaka bland annat nedsatt njurfunktion, benskörhet och bidra till hjärt- och kärlsjukdomar.

Hur mycket får vi i oss?

De allra flesta svenskar får i sig mindre kadmium via maten än de riktvärden som den europeiska livsmedelssäkerhetsmyndigheten Efsa satt upp. Men eftersom kadmium är ett oönskat ämne och en liten andel av befolkningen troligen hamnar över riktvärdet, är det ändå viktigt att i möjligaste mån minska mängden i de livsmedel vi äter. 

Spannmålsprodukter innehåller generellt sett lite kadmium, men är samtidigt en kategori livsmedel som många äter mycket av. Inälvsmat, skaldjur och vissa sorters svamp tillhör de livsmedel som kan innehålla höga halter. 

I Sverige arbetar Livsmedelsverket med förekomsten av kadmium och andra oönskade ämnen i livsmedel. 

Påverka kadmiumhalten i livsmedel

För att minska kadmiumhalten i livsmedel krävs ett långsiktigt arbete på flera fronter. Det handlar framför allt om var och i vilken jordtyp vi väljer att odla olika grödor för olika ändamål. Det behövs också en utveckling vad gäller kontroll och analys av kadmiumhalter, i alla led från jord och gödsel till gröda och förädlade livsmedel.

Det behövs också ett arbete för att minimera ytterligare tillförsel av kadmium till marken. I viss mån kan luftföroreningar från förbränningsanläggningar och användning av gödsel som innehåller kadmium bidra till högre kadmiumhalter i jorden.

Ur kadmiumsynpunkt är det ingen skillnad mellan ekologiskt och konventionell produktion, eftersom grödorna riskerar ta upp naturligt förekommande kadmium ur jorden oavsett odlingsmetod.

Lantmännens arbete i kadmiumfrågan

Tydliga gränsvärden

Lantmännen jobbar sedan länge med att hålla kadmiumhalterna så låga som möjligt och följer lagstiftade gränsvärden som varierar för olika spannmålsprodukter. 

Växtförädling

En annan nyckel till att sänka halterna ytterligare är växtförädling. Lantmännen driver en aktiv förädling för att minska risken för upptag av kadmium i sorterna, vilket redan bidrar till en lägre exponering för konsumenter. En högre grad av samverkan mellan privata och offentliga aktörer och ökade gemensamma satsningar på växtförädling för de nordiska förhållandena behövs.

Ökad precision i provtagningen

Att undvika spannmål från åkermark med höga halter är naturligtvis en möjlig åtgärd för att sänka kadmiumhalterna i spannmål. Dock varierar halterna i marken kraftigt på väldigt lokal nivå, d.v.s. enskilda fält eller delar av fält. Därför behövs en förfinad kartläggning och ny teknik för att kunna hitta de delar av åkermarken där eventuella problem kan finnas. Först då kan man gå in och se vilka möjliga punktinsatser som går att göra på de begränsade områdena. Att stoppa odling på stora områden utan att det finns skäl till det, är inte ett resurseffektivt sätt att hantera frågan eftersom åkermark är en begränsad resurs. Att komma ner i detaljeringsnivå i kadmiumkartläggningen är därför en nyckel för att kunna sänka halterna ytterligare i spannmålsprodukter.

Utveckling av analysmetoder

Snabbare metoder för att analysera kadmium gör det lättare att styra spannmålsråvaran i förädlingsledet och på så sätt kunna nå ännu lägre halter av kadmium. Lantmännen deltar i ett forskningsprojekt där en ny teknik för snabb kadmiumanalys nu håller på att testas.

Styra odlingen

Utifrån kunskap om lokala odlingsförutsättningar finns möjlighet att på sikt utveckla styrningen av var spannmål för olika ändamål bäst odlas. Odlingen av durumvete till pasta har vi sedan något år tillbaka utvecklat på Gotland. Durumvete är annars svårodlat i vårt svenska kalla klimat, men Gotland har visat sig ha gynnsamt klimat för durumvetet samtidigt som kadmiumhalten i marken är naturligt låg. Det är ett exempel på hur man kan utveckla mervärden i spannmålsodlingen från regioner med gynnsamma förutsättningar.

Mineralgödsel med låga kadmiumhalter

Även om berggrunden är den huvudsakliga bestämningsfaktorn för kadmiumhalter, kan kadmium ackumuleras i jordar över tid på grund av olika faktorer. En betydande källa är kadmiumnedfall från luftföroreningar, särskilt från olika typer av förbränningsprocesser. Dessutom kan valet av gödningsmedel påverka kadmiumhalterna. I Sverige har kadmiumhalterna i mineralgödsel historiskt sett varit mycket låga, mellan 4-8 mg Cd/kg fosfor.

Dock har de genomsnittliga kadmiumhalterna i fosforgödsel ökat sedan Rysslands krig mot Ukraina, på grund av minskad tillgång till lågkadmiumfosforkällor till följd av handelssanktioner. Trots denna ökning ligger kadmiumhalten fortfarande väl under det lagstadgade gränsvärdet på 100 g kadmium per ton fosfor.

Kadmiumhalt i fosforgödsel

Kadmiumhalter i fosforgödsel mäts kontinuerligt och nivån för 2024 var 23,0 gram (22,3) kadmium per ton fosforgödsel. Att halterna är högre de senaste två åren jämfört med tidigare beror på omställning av volymerna från Ryssland till andra leverantörer. De volymer som tidigare köptes från Ryssland har stått för en stor del av Lantmännens fosforgödsel med låga kadmiumnivåer. Halterna ligger fortsatt långt under den lagstiftade gränsnivån på 100 g kadmium/ton fosfor.