Vår historia

Genom att gå samman kunde lantbrukare gemensamt driva sina intressen och låta föreningarna agera som deras förlängda arm in i industrin och på marknaden. Det var ett sätt att balansera maktbalansen i livsmedelsvärde-kedjan, där den ensamme bonden hade lite att sätta emot den framväxande industriverk-samheten. Under den här perioden etablerades både mejeri-, skogs- och lantmannaföreningar.  

Den första centralföreningen grundades i Skaraborg län 1895. Målen med dessa tidiga former av lantbruksföreningar var bland annat att förbättra kvalitetskontrollen, sänka inköpspriser och transportkostnader samt skapa bättre möjligheter för erfarenhetsutbyte lantbrukare emellan. I början bildades lokala lantmannaföreningar men snart kom behovet av att bilda större handelspartners. Nästa steg blev därför att man ofta länsvis bildade regionföreningar.

Svenska Lantmännens Riksförbund tar form 

Den 30 augusti 1905 bildas Svenska Landtmännens riksförbund i Stockholm. Flertalet av de regionala medlemsföreningarna förband sig att köpa hela sitt behov av gödselmedlet Kali från förbundet vilket snart utvidgades till att omfatta även superfosfat, chilesalpeter och andra produkter. Detta gav organisationen stadga och styrka och man kunde i samband med detta anställa en första verkställande direktör. Omsättningen i förbundet uppgick då till 1.5 miljoner kronor och avsåg till 90 procent gödselmedel.

För att öka intresset för utsädesspannmål beslöt man att anlägga ett utsädesrenseri, som startade året därpå. Den nya organisationen mötte i början ett starkt motstånd från den privata handeln som såg Lantmännen som en farlig konkurrent där dessa firmor tidigare kunnat agera relativt ostörda. Men steg för steg vanns framgång hos växande skaror jordbrukare och Svenska Landtmännens riksförbund blev en viktig faktor att räkna med. 

Förbundet fick sitt första avdelningskontor i Stockholm 1909. I takt med att omsättningen stadigt fortsatte att öka blev också kapitalfrågorna och organisationsformen för föreningen tidiga knäckfrågor. Inledningsvis bestod tillgångarna av medlemmarnas insatser och årsavgifter. Det var ett engångsbelopp på 100 kr per medlem och 10 kronor för varje 100 000 kronor i omsättning som gällde, men så småningom avskaffas årsavgiften.

Ökad samverkan och kooperation

Under 1900-talet börjar så småningom de allt starkare lantbruksföreningarna att investera de gemensamma insatserna i sådant som låg i medlemmarnas intressen, både på kort och lång sikt. Bland annat i siloanläggningar på strategiska platser, i egna foderfabriker, i redskapstillverkning, i växtförädlingsprogram för att öka produktiviteten och kvalitén i skördarna samt i kvarn- och bageriverksamheter för att säkra efterfrågan på och öka värdet av medlemmarnas spannmål.  

Först 2001 bildas Lantmännen koncernen, så som känner den idag, genom fusion mellan de regionala föreningarna Skånska Lantmännen, HBK Lantmän, Jönköpings Lantmän, Värmlands Lantmän, Örebro Lantmän, Lantmännen Odal, Gotlands Lantmän, NNP (Lantmännendelen) och Svenska Lantmännens Riksförbund. Den samordning som detta medförde gjorde att Lantmännen med större kraft kunde engagera sig i allt bredare frågor för svenskt lantbruk såsom etablering av Nordens första etanolproduktion, uppstart av Lantmännens forskningsstiftelse, insatser för att öka svenskt spannmåls attraktivitet på exportmarknader samt att definiera och forma framtidens jordbruk.