Vilka ärter har de rätta egenskaperna för att bli framtidens proteingröda? Det vill man i projektet »Ärtan – garantin för framtidens protein« ta reda på. Ett omfattande insamlings- och kartläggnings-arbete har utförts för att hitta bra material. Flera hundra ärtsorter har detaljstuderats för att hitta de som har den rätta profilen.

Cecilia Hammenhag, docent vid SLU Alnarp och ansvarig för detta projekt, som är en del av SLU Grogrund, håller i en glasflaska med patentlock. I den ligger ärtor av en mängd olika storlekar och färger. Ärtorna i flaskan är bara en bråkdel av de 300 sorter från olika delar av världen. De har valts ut för att klara ett klimat som blir allt vanligare, med långa perioder av torka och däremellan mycket nederbörd.

...valts ut för att klara ett klimat som blir allt vanligare, med långa perioder av torka och däremellan mycket nederbörd.

Växterna har olika strategier för att klara den typen av klimat, berättar Cecilia Hammenhag. Antingen har de ett stort rotsystem som hjälper till att gå långt ned i marken för att hitta vatten. Eller så är de bra på att hushålla med vatten. När det regnar mycket innebär det för växten att vävnader, som rötter, kvävs när den är under vatten och de växter som klarar det kan snabbt och effektivt ersätta skadad rotvävnad. Inom vårt forskningsprojekt har vi, under experimentella förhållanden, hittat typer som kan klara både torka och mycket vatten. De 300 sorterna som samlades in är allt ifrån vildväxande, till lantsorter som är oförädlade sorter som genetiskt anpassat sig till den miljö där den växer, och ärter som ingått i avslutade förädlingsprogram. Samtliga ärtsorter har kontrollerats i ett analysinstrument som skannar ärtorna och ger detaljerade data om olika fröegenskaper. Även färg och mönster på ärtornas skal studeras eftersom det är egenskaper som i vissa fall kan kopplas till fröets näringsinnehåll. En skrynklig ärta har en lägre stärkelsehalt.

En ärta som ska ätas behöver också vara kokbar.

En ärta som ska ätas behöver också vara kokbar. Vissa ärtor kan ha kvaliteter som kan överföras till nya sorter, men hittills vet man inte vilka som kan komma till nytta. Livsmedelsindustrin vill ha sorter med högt proteininnehåll och stabila kvaliteter som inte varierar från år till år, menar Cecilia Hammenhag. Nästa steg blir att undersöka hur man kan reducera de bittra saponinerna, de potentiellt giftiga ämnen som fungerar som växtens försvar, som finns i ärtor och som kan ställa till det om man extraherar proteinet. Ämnet har en naturligt viktig roll i ärter eftersom det fungerar som skydd mot skadedjur och angrepp. Det bästa vore förstås om vi fick fram en råvara som inte smakade någonting alls. Det är en balansgång att minska de bittra ämnena samtidigt som man upprätthåller ett bra skydd mot angrepp, avslutar hon.

Text: Ingar Nilsson
Foto: Rebecca Gustafsson