Louise Gårdenborg flyttade med sin familj till föräldragården utanför Heby för fem år sedan. Sedan dess har ett generationsskifte genomförts och Louise med familj är nu femte generationen på gården. Där driver hon ett lantbruk med ekologisk växtodling på 150 hektar. I dag är det hon och hennes föräldrar som sköter arbetet på gården, samt några extra
anställda som tas in när det blir toppar i produktionen.
Före flytten läste hon i Luleå till civilingenjör i samhällsbyggnad och bodde och arbetade i Stockholmsförorten Spånga fram till flytten till Heby.
– Jag har alltid varit intresserad av lantbruk. Den erfarenhet av förändringsledning, LEAN och digitalisering jag fått genom arbetslivet går absolut att tillämpa inom lantbruket. När man får se olika branscher och möta olika världar gör det att man utvecklas. Flytten tillbaka till Heby kändes därför ganska naturlig.
– När det fanns en möjlighet att göra allt man kan göra i Stockholm och även ha lantbruket tänkte vi att vi måste ta den chansen. Jag har haft tur att ha två väldigt bra, moderna arbetsgivare. Att ha gården men samtidigt kunna vara flexibel och jobba kvar deltid med det jag har utbildat mig för är en otrolig förmån.
Att vara lantbrukare är ett väldigt kul jobb, man får vara ute mycket och ser ljusglimtarna som visar allt det positiva med de gröna näringarna.

Louise och hennes pappa bygger om torken

Tre möten med ambassadörer
Louise tycker att Lantmännens idé med ambassadörsprogrammet är bra. På det första mötet i januari fick gruppen en presentation av verksamheten, på den andra träffen som skedde i februari besöktes först BioAgri och sedan diskuterade man ekonomifrågor, medan det tredje troligen äger rum i höst.
– Förr i tiden fanns många aktiva lantbrukare på samma plats, då hade man naturligt ett nära nätverk. Men nu när vi blir färre lantbrukare och gårdarna allt större är det bra att samla ihop oss på nåt sätt ändå. Det är inte rimligt för en person att göra och kunna allt själv, därför tror jag att nätverk i olika former är viktigt. Med olika kompetenser och erfarenheter kan man samlas kring frågorna och hitta lösningar tillsammans, testa i liten skala, utveckla och ständigt förbättra och så småningom sprida erfarenheter till den stora massan.
Ambassadörsprogrammet är också bra för att det ger en möjlighet till mer omfattande information om Lantmännen till yngre lantbrukare och få dem att känna att de är en del av helheten, menar Louise.

Viktigt att ta hjälp av varandra
Louise har många funderingar kring svenskt lantbruk i framtiden:
– Jordbruket är komplext; det är så mycket man ska kunna som lantbrukare och inom så många olika områden. Jag tror att det är en omställning på gång, där man i dag oftare tar hjälp av varandra, både inom forskning och hos myndigheter, men även politiker. Det är i alla fall nåt man måste göra, för att komma varandra närmare och uppnå resultat, särskilt vad gäller klimatmålen.
Hon menar att det alltid funnits en drivkraft inom jordbruket att kunna göra konkreta åtgärder:
– Mycket ligger på systemnivå där man tar fram dokument, policys och mål på hög nivå, men hur ser man till att det blir konkreta resultat och handlingar?
Det är en drivkraft för mig att genomföra de åtgärder som bidrar till de höga målen. Det blir en utmaning att hitta lösningar och sedan genomföra dem.
Vad tycker du att Lantmännen kan bidra med till unga lantbrukare?
– Med Lantmännens långsiktiga mål att vara ledande aktör i spannmålens värdekedja från jord till bord, finns det stor potential att hjälpa till att fylla de kunskaps- och tjänsteglapp som finns på alla gårdar. Vissa lantbrukare känner press över att klara av de administrativa kraven, medan andra känner press över att klara av att laga en maskin eller veta vilken gröda man ska välja. Lantmännen skulle kunna agera mer som en ”mäklare” när det gäller att knyta ihop de kompetenser som finns bland medlemmarna både lokalt och nationellt för att inte varje lantbrukare ska behöva uppfinna hjulet själv.
– Jag tror att det är viktigt att unga lantbrukare känner att man är en del av något större och att man bidrar i den stora värdekedjan. Lantmännen har här en viktig roll att fylla genom att med ett tydligt informationsflöde visa lantbrukaren vad dess bidrag är. Om man vet att ens produkter går till att göra bröd, pasta eller hållbar köttproduktion så ökar motivationen att göra ett bra jobb i sin del av värdekedjan.

Kooperationen avlastar
Louise menar att med kooperationen i ryggen kan lantbrukaren i stället fokusera på det som man kan bäst eller som intresserar en mest – oavsett om det är maskinbearbetningen, teknikutvecklingen, utvecklingen av fältarbetet, bygga upp jordhälsan, fundera över vattenförsörjningen, förädla växterna, management eller affärerna i sig.
– Långsiktigt tror jag att detta är en nyckel för att få in nya kompetenta lantbrukare i branschen, eftersom man minskar trösklarna med den breda kompetens som i dag krävs!

Reportage ur Grodden nr 2 2020