30-årige Fredrik Jansson i Järlåsa, drygt två mil väster om Uppsala, driver sedan tre år tillbaka både ekologisk och konventionell växtodling, samt nötköttsproduktion med dikor. Han och hans pappa driver företaget tillsammans, men med tydlig uppdelning.
– Jag driver mitt jordbruk, medan min pappa driver sitt, men vi kör det ändå tillsammans som ett företag. Samma maskiner, gemensamma inköp och försäljning. Vi delar också på arbetskraften, så att de anställda kan vara där de bäst behövs. Dessutom utför vi en del entreprenadarbeten och totalt sysselsätter företaget ungefär sex personer på heltid.
Jordbruket består av 220 hektar spannmål och ungefär lika mycket bete och vall. Dessutom bygger och förvaltar han och familjen lägenheter “på lediga stunder”. Just nu håller de på att bygga om ett före detta behandlingshem till bostäder för att hyra ut det till någon som vill driva konferensverksamhet eller Bed & Breakfast.

Odlingen är roligast
Växtodlingen är dock det han själv tycker bäst om:
– Det är enormt roligt. Det ger inte så mycket pengar som vår övriga verksamhet, men det ger en tillfredsställelse att se utvecklingen under hela säsongen – från dagen när man sätter fröet i marken till dess att manlevererar spannmålet på hösten.
– Samtidigt är det kul att kunna hålla på med fler grejer – ingen dag är den andra lik så man tröttnar ju inte.
Det är främst med Lantmännen i Enköping som Fredrik gör sina affärer.
– Det har blivit så till stor del tack vare att de har haft bra personal på växtodlingssidan. Vi köper spannmål och utsäde, men har även gjort några affärer med maskinsidan. Det har varit naturligt att ringa dit. De alltid varit konkurrenskraftiga med bättre eller samma pris som alla andra. Och på den ekologiska sidan har det inte funnits så många alternativ.
Även den andra sidan av medlemskapet – utdelningen – är viktig för Fredrik:
– Just nu är det extra kul att man får lite utdelning, eftersom det gått väldigt bra för Lantmännen de senaste åren. Det känns roligare att handla av nån som ger tillbaka en rätt rejäl slant.

Helheten är en fördel
Fredrik gillar bredden i Lantmännen.
– Det är helheten; man kan egentligen göra alla affärer där, men även den sociala biten med möten där man träffa andra bönder och utbyta erfarenheter. Som en av Lantmännens ambassadörer ser han utmaningar med ambassadörsprogrammet, som ska informera andra unga lantbrukare om Lantmännens syfte, inriktning och organisation.
– Medelåldern i föreningen i dag är säkert över 60 år och tongångarna är därefter; att det är de äldre som byggt upp Lantmännen och därför ska bestämma. Många yngre törs kanske inte trampa de äldre på tårna. Därför är programmet jättebra, det måste in fler yngre. Det är ju vi som är framtiden.

Att träffa kolleger
Hittills har ambassadörerna träffats två gånger under våren 2020. Den tredje planerade träffen är uppskjuten till hösten. Den stora grejen för Fredrik, som varit medlem i Lantmännen i flera år, har handlat om att träffa folk.
– I vår grupp kommer deltagarna från Östergötland i söder, upp till norra Dalarna, så det är rätt mycket nya människor man träffar, dessutom gillar jag att man får träffa en del ledande personer inom Lantmännen och få ett ansikte på dem. Det har varit jättekul att få höra om olika sätt att tänka. Väldigt bra diskussioner. Att “brainstorma” kan ge mycket.

Vad tycker du att Lantmännen kan bidra med till unga lantbrukare?
– Det har diskuterats att man skulle få bättre rabatt eller mer återbäring om man är ung, men jag tycker inte det är någon bra lösning. Då går man ju ifrån hela den demokratiska principen att alla ska vara lika mycket värda. Börjar man tumma på det kan man plötsligt börja tumma på väldigt mycket, säger Fredrik och fortsätter:
– Jag tror däremot att Lantmännen borde ha mer ungdomsaktiviteter på lokalnivå. Det har bara hänt en gång hos oss de senaste åren. Då var vi hos Lantmannen Maskin, drack kaffe och kollade på traktorer. Det borde vara mer sånt som kan inspirera unga och få dem att förstå att det är roligt att vara med i Lantmännen.

Klimatpolitik
Fredrik har mycket funderingar kring klimatmålet och vad det kommer innebära för de yngre lantbrukarna att bli klimatneutrala senast år 2045.
– Hur man ska lösa det är något jag tänker mer och mer på, även om jag inte direkt har nån lösning. Jag är kanske mer sådan som låter andra få prova först och funkar det så kan jag följa efter. Diesel i oljepannor håller vi på att komma ifrån, men att driva traktorer på fält är en annan femma. Eller att ersätta ensilageplast. Det är ju några ton vi gör av med där. Kommer det fram nåt nytt som fungerar, så testar jag gärna.
Han menar att det är problematiskt att politikerna är oeniga.
– På ett möte hörde jag en politiker säga att man skulle satsa på att odla grönsaker hemma i trädgården. På ett annat möte pratade en annan politiker om volym, medan egenhushåll inte var så viktigt. Och när politikerna är så splittrade i klimatfrågan känns det svårt mig att satsa. Till syvende och sist är det ju min ekonomi på gården som är det viktigaste för mig. Men om jag får mer betalt för exempelvis klimatneutral spannmål, då skulle det bli en ekonomisk morot, avslutar han.

Reprtage ur Grodden nr 3 2020