Möt lantbrukaren – Olle Pallars

Möt Olle Pallars, som tillsammans med en anställd driver lantbruk i Hiklack, Järvsö. Vid sidan av sitt arbete som lantbrukare driver han ett fastighetsbolag och sitter i styrelsen för en bank. Nyligen blev han även vald som ordförande för Lantmännens distriktsstyrelse i Gävleborg. Olle bor tillsammans med Lisa, som snart blir hans fru, och tillsammans har de två barn, Edvin 5, 5 år och Signe 3,5 år.

Namn, ålder och familj: Olle Pallars, 45 år alldeles snart, sambo med Lisa som efter sommaren blir min fru. Tillsammans har vi två barn, Edvin 5,5 år och Signe 3,5 år.  

Intressen: Dans, från början folkdans men nu mest styrdans. Skidåkning är också ett stort intresse, dock tar familjen nästan all tid just nu! 

Hur kommer det sig att du är lantbrukare? 

Att bli lantbrukare var inte självklart även om jag nu som 13:de generation driver gården som jag är uppvuxen på. Även om jag är uppvuxen med lantbruket så har intresset svängt fram och tillbaka under uppväxten. En stor påverkan som inte alla tänker på är föräldrarnas och branschens ibland negativa ton om lantbruket som yrke. Detta smittar ofta av sig till nästa generation. Jag gillar utmaningar och att det finns så många olika arbetsuppgifter inom lantbruket. Även att jag kan styra så mycket som möjligt själv, allt ifrån produktionsinriktning och vem jag vill sälja produkterna till.  

Vad driver du för Lantbruk och med vem/vilka?  

Gården som ligger i Hiklack, Järvsö driver jag tillsammans med en anställd. Vid behov hyr vi in för legokörningar. Min blivande fru jobbar helt utanför gården vilket faktiskt är ganska skönt. Vi har alltid olika infallsvinklar och erfarenheter att prata om när arbetsdagen är slut.  

Efter examen som lantmästare Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) på Alnarp med inriktning ekonomi/marknadsföring tog jag 2005 över gården som då var en traditionell mjölkgård. Efter några år bytte jag inriktning på gården från mjölk till hästfoder för proffshästar/travhästar. Det är den ena grenen och den andra är de 60 dikor och 30 ungdjur som vi har på gården. Till gården hör också en hel del skog och med en kompanjon har jag ett fastighetsbolag med 30 hyreslägenheter. Utöver detta jobbar jag sedan 13år också i styrelsen för en bank. Jag är även nyligen vald som ordförande i Lantmännens distriktsstyrelse för Gävleborg.    

Vad är det roligaste med att vara lantbrukare? 

De fyra årstiderna och att få se saker växa. Dessutom jobbar man sällan med samma arbetsuppgift särskilt lång tid. Omväxlingen är bäst!  

Vad är mest utmanande med att vara lantbrukare? 

Jag blir lite vresig och ledsen när väder och vind ställer till det, faktorer som inte går att påverka vilket kan bli frustrerande. Men det är ju också det som är någon form av utmaning och det som triggar mig. Mina bästa år ekonomiskt brukar ofta vara ”problemåren”. Kan absolut vara psykiskt påfrestande men det är då jag tänker om och nytt. En fördel med hästfodermarknaden är att utbud och efterfrågan sätter prisnivån på min hemmamarknad, jag kan ofta sätta det pris som behövs för att hålla en stabil ekonomi. Fördelen vid problematiska år är att kunderna uppskattar leveransen av foder extra mycket. 

Hur ser en vanlig dag ut för en lantbrukare som dig i april? 

Just nu börjar sista snön försvinna på skuggsidorna runt åkrarna, så vi ägnar oss åt förberedelser inför säsongen. Reparationer av maskiner och underhåll. Såmaskinen står nu redo och vi är i startgroparna. Jag har även övningskört en del med en ny traktor med GPS-styrning, så nu hoppas jag det skall fungera fint när vårbruket drar igång. Så väntans tider med lite pirr i magen! 

2023 års skörd var tuff för många. Hur var det för er? 

Året man helst vill glömma! Det var lite av ett katastrofår. Regnet kom lagom till min hästfoderskörd. Mängden var låg och kvaliteten dålig, men på något sätt lyckades jag komma igenom det. Det blev dock mycket körskador. Jag har fått plöja upp nästan en fjärdedel av min vall och får i år så mer spannmål. Ofrivilligt blir det nu en annan skörd med mindre vall och mera spannmål. Utsädet är dock en utmaning, men jag hoppas få vad jag behöver i tid. Ärtor har jag men inte spannmålen.  

Någon lärdom från förra årets skörd som du tar med dig inför årets skörd?  

Kanske att man behöver vara än mer anpassningsbar och skörda när det går vädermässigt. Dock behöver man ta hänsyn till mängd och kvalitet. Framför allt hästägare är kräsna på att råproteinet/energin måste ligga rätt för dem. Det är viktigt att kunna tillgodose vad det efterfrågar, annars har man i alla fall ingen säljbar vara.  

Avslutningsvis, hur ser det ut inför årets vårbruk?  

Vi får se. Jag är optimistisk även om det är lite tidigt att sia om för min del då det fortfarande är blött och lite snö på åkrarna. Första veckan i maj brukar vi starta så vi siktar på det. Nästan allt som ska plöjas är plöjt i alla fall så det är skönt. Men som sagt, en del av utsädet saknas fortfarande!