Gödsel – en osynlig nyckel till hållbar och säker livsmedelsförsörjning

Frågan om krisberedskap har under de senaste åren blivit allt mer aktuell med en skakig omvärld, växande klimatförändringar och nu även en instabil handelsmarknad. En inhemsk produktion av växtnäring stärker inte bara Sveriges krisberedskap utan är också en förutsättning för att klara hållbarhetsomställningen. Lantmännens strategichef Patrik Myrelid skriver om vikten av att etablera en svensk gödselproduktion.
I en tid präglad av snabba geopolitiska omvälvningar, alltmer påtagliga klimatförändringar och eskalerande handelskonflikter är det lätt att fokusera på hur detta utmanar våra uppenbara samhällsstrukturer och förbise hur det påverkar de fundamentala ”osynliga” funktionerna. En sådan kritisk komponent, som ofta faller i skymundan, är gödsel, eller växtnäring som det heter på “latin”.
Växtnäring, oavsett om det är organiskt gödsel från djurhållning, cirkulära flöden från samhället eller mineralgödsel, är en nödvändig insatsvara i vårt moderna samhälle – en förutsättning för vår livsmedelsförsörjning och en grundpelare för att mätta en ständigt växande inhemsk och global befolkning. Under de senaste decennierna har vi blivit allt bättre på att använda organisk gödsel med precision – tack vare modern spridningsteknik tillförs näringen på rätt plats och vid rätt tidpunkt, vilket maximerar grödornas upptag. Den växtnäring som utmanas mest just nu utifrån både klimathänseende och geopolitiskt skeende är mineralgödseln. Utan tillförsel av mineralgödsel så riskerar vi halverade skördar, förenklat uttryckt.
Idag är Sverige, tillsammans med endast ett fåtal länder i Europa, ensamt om att inte ha någon egen mineralgödselindustri.
För drygt ett sekel sedan revolutionerade Haber-Bosch-processen jordbruket. Genom att fånga kväve direkt ur luften utvecklade Fritz Haber och Carl Bosch den moderna mineralgödselproduktionen - en innovation som möjliggjort en exponentiell ökning av jordbrukets kapacitet och för vilken de belönades med Nobelpriset. Under 1920-talet var världens befolkning cirka två miljarder, för att idag ha växt till över åtta miljarder tack vare den nya tekniken. Mineralgödsel är avgörande för att möta utmaningen med att mätta en beräknad global befolkning på tio miljarder år 2050.
Historiskt sett hade Sverige en egen tillverkning av mineralgödsel, där Lantmännen faktiskt var delaktiga. Men sedan Berlinmurens fall 1989 – i takt med inflödet av billig rysk naturgas till övriga Europa och mineralgödsel – har den svenska mineralgödselproduktionen upphört. Idag är Sverige, tillsammans med endast ett fåtal länder i Europa, ensamt om att inte ha någon egen mineralgödselindustri. I stället sker dagens stora produktion i kontinentala Europa, där naturgasbaserad produktion helt dominerar.

Gödel är en avgörande insatsvara för att säkra vår livsmedelsförsörjning.
Ur ett klimatperspektiv har den konventionella fossilburna produktionen av mineralgödsel en betydande klimatpåverkan. Faktum är att produktionen bidrar med upp till 30 % av den totala klimatpåverkan från livsmedelsproduktionen. Det är därför en nödvändighet att utveckla fossilfria alternativ för att klara klimatomställningen. Tillsammans med Yara har Lantmännen lanserat fossilfri mineralgödsel genom att använda förnybar energi vid tillverkningen, och infört det som åtgärd i odlingsprogrammet Klimat & Natur. Dessa framsteg bidrar inte bara till lägre koldioxidutsläpp, utan visar också hur hållbarhet och geopolitisk säkerhet kan gå hand i hand.
För geopolitiskt sett är frågan om gödselförsörjning av yttersta vikt. Ryssland, Indien och Kina är de största tillverkarna av mineralgödsel. Där Ryssland, med sina enorma energiresurser, Kina, som världens största jordbruksnation och Indien, med sin enorma befolkning, har ett stort inflytande över den globala tillgången. EU importerar fortfarande, tre år in i kriget mot Ukraina, cirka 30 % av sin mineralgödsel från Ryssland, vilket understryker sårbarheten i vårt nuvarande system. Sverige, som inte importerar rysk gödsel, men årligen använder omkring 850 000 ton mineralgödsel från andra producenter, är alltså helt beroende av en leveranskedja som kan störas av allt från skador på kritisk infrastruktur till avbrott i transportkedjorna för sin livsmedelsproduktion.
Det finns tydliga drivkrafter för att etablera en svensk, modern och fossilfri produktion av mineralgödsel.
Samtidigt ska man inte glömma att det finns alternativa lösningar och lovande inhemska initiativ. Stallgödsel, som i ökande utsträckning passerar en biogasanläggning för att producera biogas och omvandla gödseln till biogödsel, med effektivare kvävetillgänglighet för grödan, utgör fortsatt en viktig källa till växtnäring för växtodlingen. Förbättrad återvinning av fosfor och kalium ur slam från reningsverken eller industriella biflöden är också en möjlig väg framåt. Dock kan dessa metoder inte ersätta den mängd växtnäring som krävs. Det har även på senare tid dykt upp innovativa initiativ – såsom Power 2 Earth och NitroCapt – som utvecklar metoder för att tillverka mineralgödsel med förnybar energi. Sverige besitter också enorma fosfortillgångar i allt gruvavfall från LKAB:s verksamhet i Norrbotten.
Det finns tydliga drivkrafter för att etablera en svensk, modern och fossilfri produktion av mineralgödsel. Den växande befolkningen, ökade hållbarhetskrav och den rådande geopolitiska osäkerheten understryker behovet av att trygga tillgången till denna strategiskt viktiga insatsvara. Genom att investera i en hållbar produktion kan vi minska vårt beroende av osäkra globala leveranskedjor och samtidigt skapa förutsättningar för en ny industriell och hållbar era.

2023 infördes fossilfri gödsel som åtgärd i Klimat & Natur i samarbete med Yara.
Diskussionerna kring hur vi bäst kan säkerställa en trygg växtnäringsförsörjning i Sverige är påbörjade. Ett tydligt exempel är det kommande seminariet, arrangerat av Kungliga Skogs- och Lantbruksakademien (KSLA) och Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) den 31 mars, där experter, innovatörer och beslutsfattare samlas för att diskutera frågan. Som moderator för evenemanget ser jag fram emot att leda dialogen, där ett nära samspel mellan svensk agronomi, modern ingenjörskonst och innovativ teknik är avgörande för att utveckla en produktionsstrategi som effektivt möter både dagens och framtidens behov och förutsättningar.
Det är omvälvande tider och Sverige måste inte bara rusta sig, utan också skapa nya möjligheter utifrån de utmaningar som väntar oss. Låt oss i det arbetet inte glömma den viktiga roll som gödsel spelar – en osynlig nyckel till en säkrare och mer hållbar livsmedelsförsörjning.