Forskning för mer kunskap om framtidens jordbruk
Det behövs mer forskning kring hållbar odling ur både miljömässigt och ekonomiskt perspektiv, skriver "Från jord till bord"-stipendiaten Elin Martinsson i ett gästinlägg på bloggen.
Lantmännen och Ultuna Studentkår delar årligen ut ”Från jord till bord-stipendiet”. Stipendiet syftar till att belöna framstående studentarbete som bidrar till att utveckla Sveriges livsmedelsproduktion och svenska lantbruksföretag på ett lönsamt och hållbart sätt. Jag är stolt och glad över att vara årets stipendiat. I min uppsats ”Eco-efficiency in Swedish dairy farms - Incorporating sustainability into the measure of eco-efficiency”, vidareutvecklar jag modellen för eko-effektivitet för att bättre spegla svenska mjölkgårdars klimatavtryck. Med en bakgrund inom nationalekonomi och nyligen utexaminerad från masterprogrammet ”Environmental economics and management” vid SLU, ser jag behovet av att öka kunskapen om vad vi bör förbättra inom jordbruket, med mätbara resultat.
Elin Martinsson och Lantmännens strategichef Patrik Myrelid.
Min utgångspunkt är ett stort intresse för miljö. Att klimatfrågan är viktig är en självklarhet, det handlar om vår existens och att vi ska kunna fortsätta leva som vi gör, och om framtida generationers livsvillkor. För att ta sig an de utmaningar som klimatförändringarna ger är det viktigt med information och kunskap – det är svårt att göra förbättringar om vi inte vet vad de gör för skillnad. Detta är drivkraften för min forskning.
Jag har alltid velat jobba med miljöfrågor och som student på SLU fann jag ett intresse för jordbruksfrågor. Jordbruket står idag inför väldigt stora utmaningar för att kunna nå miljömålen, därför är det en viktig sektor att undersöka, och mjölkproduktionen står för en stor del av utsläppen. Eko-effektivitet är ett intressant mått, där jag ser en stor potential. I grunden handlar det om hur mycket som kan produceras i relation till hur mycket produktionen skadar miljön. Med ett mer utvecklat mått på eko-effektivitet kan vi göra tydliga beräkningar av hur olika företag står sig, och här finns plats för mycket mer forskning och utveckling för att vi ska kunna nå målen.
Beräkningar av eko-effektivitet utgår från hur produktion påverkar miljön relativt till hur mycket som produceras, vilket innebär att skador på miljön kan kompenseras med ekonomisk vinst. För att kunna klara våra miljömål och inte överskrida de planetära gränserna kan inte skador på miljön kompenseras med ekonomisk vinst, vilket i dagsläget inte återspeglas i beräkningen av eko-effektivitet. I min uppsats ville jag utveckla eko-effektivitetsmåttet genom att introducera en absolut gräns för hur mycket utsläpp som vi kan acceptera. Jag undersökte hur mycket bränslen svenska mjölkgårdar konsumerar med ambitionen att sätta en gräns för utsläpp oavsett hur mycket gårdarna producerar. Att beräkna en absolut gräns för hur mycket varje gård får släppa ut utan att överskrida de planetära gränserna är ingen enkel uppgift, men tack vare Sveriges mål för nettonoll utsläpp och fossiloberoende 2045 kunde jag beräkna en procentuell minskning av absoluta utsläpp för varje gård som skulle resultera i noll utsläpp från bränslen 2045.
För att möjliggöra åtgärder för minskad klimatpåverkan måste detta också motiveras av lönsamhet för företagarna, annars kommer det aldrig gå att få med dem på tåget. Kan vi visa att det finns ekonomiska vinster i att ställa om för klimatet så finns incitament. Beräkningar av eko-effektivitet kan visa på vilka gårdar som har potential att öka sin effektivitet och samtidigt minska skadorna på miljön, vilket ofta också har ekonomiska fördelar.
I början av oktober flyttar jag till Bonn för att fortsätta forska på eko-effektivitet inom jordbruket. Som doktorand vid Bonns universitet kommer min forskning att ingå i det tvärvetenskapliga projektet Phenorob, som handlar om att utveckla metoder och teknik för hållbar odling och ett minskat klimatavtryck från jordbruket. Att jordbruket är en viktig sektor för klimatomställning har jag blivit alltmer övertygad om under min utbildning. Därför ser jag väldigt positivt på Lantmännens engagemang och roll som drivande i omställningen mot ökad hållbarhet i svenskt lantbruk. Arbetet med Framtidens Jordbruk är i praktiken en tillämpning av det som Phenorob-projektet syftar till – att använda ny teknik för ökad hållbarhet i odlingen.
Det betyder mycket för mig att jag har fått Från jord till bord-stipendiet, framförallt eftersom det stärker mitt självförtroende som forskare inför den kommande doktorandtjänsten, men även det ekonomiska bidraget passar perfekt inför utlandsflytten. Jag ser fram emot att fortsätta utveckla eko-effektivitetsmåttet med förhoppning om att att öka relevansen och användandet av måttet inom jordbrukssektorn. Målet är att med större exakthet kunna bedöma eko-effektiviteten och genom det också peka på konkreta områden och sätt som vi kan öka produktiviteten och samtidigt minska klimatavtrycket. Jag är övertygad om att det finns åtgärder att göra som gynnar både klimat och lantbruk.