Tre utmaningar för svensk växtodling och varför jag ändå ser ljust på framtiden

När jag blickar ut över de svenska åkrarna i sommar ser jag både utmaningar och möjligheter.

Det här odlingsåret har så här långt präglats av tre stora prövningar för svenskt lantbruk. Var och en av dem hade varit tillräckligt krävande på egen hand. Tillsammans har de satt många lantbrukare under hård press.

Den första utmaningen är ekonomisk. Under flera år har spannmålspriserna pressats samtidigt som kostnaderna för viktiga insatsvaror som gödsel och diesel har ökat kraftigt. För många växtodlingsföretag har det skapat ett växande gap mellan intäkter och kostnader. Lönsamheten är idag ansträngd och många gårdar har små marginaler kvar att hantera motgångar med.

Den andra utmaningen är vinterns utvintringsskador. Framför allt i Västsverige, Mälardalen och delar av Sörmland har höstsådda grödor tagit betydande skada. Många lantbrukare har tvingats så om hela eller delar av sina fält med vårgrödor. Det innebär både extra kostnader och lägre skördepotential, eftersom höstsådda grödor normalt ger högre avkastning än vårsådda.

Den tredje utmaningen är torkan. Våren präglades av ett stort nederbördsunderskott i stora delar av landet. Många lantbrukare väntade länge på regn, och den 11 maj blev på många sätt en avgörande dag för årets skörd när stora delar av Sverige äntligen fick välbehövlig nederbörd. Utan de regnen hade situationen kunnat bli betydligt allvarligare.

Trots detta finns det också mycket som inger hopp.

En sak som blivit tydlig i år är betydelsen av växtförädling. I fält ser vi att sorter med god vinterhärdighet generellt har klarat de tuffa förhållandena bättre. Det är ett kvitto på det långsiktiga arbete som bedrivs för att utveckla grödor anpassade för svenska förhållanden. I takt med att klimatet förändras blir den typen av egenskaper allt viktigare.

Vi ser också hur svenska lantbrukare anpassar sig. Intresset för grödor som ärtor ökar. De spelar en viktig roll i växtföljden, kräver mindre kvävegödsling och efterfrågas allt mer, inte minst tack vare satsningen på produktion av ärtprotein i Lidköping. Även odlingen av majs ökar på många håll och kan bli en viktig del av framtidens odlingssystem.

Samtidigt står vi inför stora möjligheter inom forskning och innovation. Växtförädling är en av de få åtgärder som både kan stärka produktiviteten och öka robustheten i odlingen. Därför följer vi utvecklingen kring gensaxen, CRISPR, med stort intresse. Tekniken kan ge oss nya möjligheter att utveckla friskare, mer motståndskraftiga grödor som bättre klarar sjukdomar, torka och värmestress.

För att lyckas krävs dock investeringar. Det handlar om allt från dränering och bevattning för att möta torka och skyfall till forskning och utveckling. Men investeringar kräver också lönsamhet. Därför är det avgörande att svensk växtodling ges förutsättningar att vara konkurrenskraftig och lönsam över tid.

Jag är övertygad om att svenskt lantbruk kommer att fortsätta utvecklas. Vi kommer att odla fler grödor, använda ny teknik och dra nytta av ännu bättre sorter. Men vi kommer också behöva bygga ett mer motståndskraftigt jordbruk som klarar både klimatförändringar och en orolig omvärld.

Det är ingen liten uppgift. Men det är fullt möjligt. Och varje år likt detta påminner oss om hur viktigt det arbetet är.