Varje år när den värmande vårsolen börjar göra sig påmind i mars infinner sig samma känsla hos mig. Det knyter sig nästan lite i magen. Hur kommer den här odlingssäsongen att bli? Blir det för torrt, för blött eller får vi ett år där vädret faktiskt är med oss? Jag tror inte att det bara har med åldern att göra, vi har fått ett spretigare väder det senaste decenniet.
I år klarade vi oss förhållandevis väl i Sverige. Min termometer hemma i Halland visade 34 grader en dag i somras, men vi slapp de längre perioder av extrem värme och torka som drabbat andra delar av Europa. När vi själva får ett bättre år är det lätt att andas ut. Men efter ännu en sommar med värmeböljor i Europa så är min uppfattning att klimatanpassningsfrågan verkligen har förts upp högt på agendan.
Ett mer oförutsägbart klimat kräver förberedelse
Under Almedalen presenterade Nationella expertrådet för klimatanpassning, där jag representerar livsmedelssektorn, Sveriges första nationella klimat- och sårbarhetsanalys. Den samlar de mest väsentliga riskerna som ett förändrat klimat innebär för Sverige, med livsmedelsförsörjning som ett av fem områden.
Analysen gör klimatanpassningen konkret. Det handlar inte om en avlägsen framtid, utan om hur vi rustar samhället för förändringar som redan påverkar våra förutsättningar och väntas bli allt tydligare framöver.
Jordbruket är en av de näringar som står allra närmast naturens förutsättningar. Vi tillhör de viktiga ”taklösa näringarna” och är därför bland de första som påverkas när vädret blir mer oförutsägbart.
Detta sker i en tid då världen behöver producera mer mat för en växande befolkning och ett ökat välstånd. Om torka, skyfall, värme och andra extremväder blir vanligare riskerar skördarna att variera mer. Vi som har rimliga klimatförutsättningar måste vara beredda att ta ett större ansvar.
Efter årets sommar pekar en analys av den världsledande jordbruksbanken Rabobank på att vissa områden kring Medelhavet snart inte längre klarar odling av vissa grödor på grund av hettan. Blickarna går norrut i stället. Det är en ekvation vi måste ta på stort allvar.
Lantbruksföretagen arbetar redan aktivt med anpassningen. Den allt större höstsådden på cirka 650 000 hektar, där den längre växtodlingssäsongen kan utnyttjas och bland annat höstvete etableras väl, är ett exempel. Ett annat är den ökade odlingen av majs. Tyskarna kallar det för ”Das Schwedische Maiswunder”. Från låga nivåer har odlingen tiodubblats på två decennier till cirka 40 000 hektar. Majsen trivs med temperaturer mellan 25–32 grader och svala nätter för återhämtning, förutsättningar som Sverige numera kan erbjuda.
I delar av Europa blev det i sommar helt enkelt för hett. I Frankrike ledde temperaturer över 35 grader till ett skördetapp på 35 procent. I Sverige blir majsen samtidigt en riskspridning mot vallen, som föredrar regniga och svala somrar. Dessutom fungerar ensilerad majs och gräs väl tillsammans som foder. Det här skulle jag säga är storskalig klimatanpassning i praktiken. Som jämförelse uppgår odlingen av de mer omtalade vindruvorna till cirka 200 hektar.
Vi behöver klara både för mycket och för lite vatten
För svenskt jordbruk handlar en stor del av klimatanpassningen om vatten. Framtidens klimat väntas bli både varmare och blötare, men högre temperaturer innebär samtidigt större avdunstning och lägre markfuktighet. Nederbörden riskerar dessutom att komma vid andra tidpunkter än när grödan behöver den. Regn under vinterhalvåret hjälper föga om juli blir torr.
Vi behöver därför hantera både för mycket och för lite vatten: bättre dränering när det är blött och bättre möjligheter att samla, lagra och använda vatten när det är torrt. Ett konkret exempel är utbyggnaden av bevattningsdammar på Gotland. Lantmännen deltar genom forskningsinitiativet Water Wise Society i ett projekt på Gotland kring just bevattningsdammar och hållbar vattenhantering.
Men klimatanpassning handlar om mer än vatten. Vi behöver grödor som klarar nya odlingsförhållanden, teknik och odlingsmetoder som stärker motståndskraften och en infrastruktur som kan hantera större variationer. Om bra skördeväder bara infinner sig under en kort period måste lantbrukaren kunna få in skörden snabbt och resten av livsmedelskedjan kunna ta hand om den.
Det här är områden där Lantmännen investerar för framtiden. Under året har vi bland annat invigt vår nya spannmålsanläggning i Uddevalla, den största industrisatsningen i sitt slag sedan 1980-talet, och fortsatt utveckla mottagningskapaciteten i Hargshamn. Vi investerar också 100 miljoner kronor i en ny högteknologisk anläggning för växtförädling i Svalöv för att snabbare utveckla grödor anpassade till framtidens odlingsförhållanden. Även staten bidrar genom SLU Grogrund.
Det är investeringar som stärker vår förmåga att möta ett mer föränderligt klimat, från grödan på fältet till mottagning och lagring av skörden. Klimatanpassningen behöver ske i hela livsmedelskedjan.
Vi kan inte vänta tills behovet är akut
En stor del av den avgörande klimatanpassningen behöver fortfarande ske på gårdsnivå. Många av investeringarna är långsiktiga, medan vädret och effekterna från år till år är svåra att förutse. Det gör det lätt att skjuta åtgärder framför sig.
Men vi kommer inte alltid att ha perfekta beslutsunderlag. Klimatanpassning handlar om att bygga motståndskraft innan behovet blir akut. Samtidigt är investeringar i exempelvis dränering och bevattning kostsamma och långsiktiga, och för många växtodlare är kalkylerna redan pressade. Näringen, forskningen, rådgivningen och politiken behöver därför tillsammans skapa förutsättningar och minska trösklarna för de investeringar som krävs. Vi har tillsammans med LRF gjort bedömningen att investeringsbehovet för svenskt lantbruks vattenhushållning, d v s dränering och bevattning, uppgår till omkring 55 Mdr kronor de kommande decennierna.
Under lång tid har klimatdiskussionen framför allt handlat om omställning och hur vi minskar våra utsläpp. Det arbetet är helt nödvändigt. Men att minska vår klimatpåverkan och att anpassa oss till ett förändrat klimat är inte två konkurrerande frågor. Vi måste klara båda.
Den här sommaren blev på många håll relativt bra vädermässigt för det svenska jordbruket. Det ska vi vara glada för. Men utvecklingen på andra håll i Europa påminner oss om hur snabbt förutsättningarna kan förändras. Klimatanpassning handlar om att vara bättre rustad när de gör det. Ytterst så kan våra konsumenter inte äta en skörd som aldrig blev. Därför är det här en angelägenhet för oss alla.