Johan och Björn Daniels

Bröderna Björn och Johan Daniels växte upp på sina föräldrars lantbruk Hansjö gård, som de i dag driver i två olika bolag, men med ett tätt samarbete. Från början var tanken att de skulle driva gården tillsammans, men till slut beslutade bröderna att dela upp verksamheten, där Johan ansvarar för själva gården, medan Björn tar hand om mejeriet.

– Jag och min fru Nicolina driver mejeriet sedan fem år tillbaka och vi köper ungefär 20 procent av mjölken från Johan, medan Arla köper resten, förklarar Björn. Det vi fokuserar på här är att producera olika typer av ostar, men också mjölk, yoghurt och fil.

Johan, som har fullt fokus på mjölkproduktionen, har 100 mjölkkor och 100 ungdjur.

– Dessutom har jag 200 hektar där jag odlar vall, korn och vete. Mycket går till foder och det som blir över säljer jag, förklarar han.

Hos båda har det funnits en stark drivkraft att ta över gården efter föräldrarna, även om de lika gärna hade kunnat hamna i helt andra yrken. Björn utbildade sig bland annat till journalist i Umeå och ägnade under tonåren nästan all sin vakna tid åt att åka skidor och göra filmer som blev mycket populära. Det var också via filmvärlden som kopplingen till Svenska Bönder uppstod.

– Jag hängde mycket med en känd filmare som i dag producerar tv-serien Polisen i våldsvågen, och det var faktiskt han som tog kontakt med oss och undrade om vi ville vara med i Svenska Bönder, säger Björn.

Johan var betydligt mer tveksam till en början.

– Verkligen. Jag trodde att det skulle ta fruktansvärt mycket tid, men samtidigt ville ju Björn vara med och jag ville inte stå i vägen för honom, säger han och ler vid minnet.

Men det blev ju jättebra för nu fylls TV-serien av de två energifyllda bröderna som jobbar hårt med sina verksamheter och visar tittarna hur det kan gå till på en mjölkgård och på ett mejeri.

Trots att de är mycket lika varandra och låter nästan exakt likadant är de två olika individer. Björn är den spralliga, med hundra saker i gång samtidigt, medan Johan är mer eftertänksam och har många funderingar kring företagsekonomi.

– Jag har alltid varit intresserad av att driva företag och inledde min första karriär som biodlare när jag var 15 år, berättar Johan, som redan som tjugoåring investerade i skog.

Johan berättar också att han under uppväxten, precis som sin bror, åkte mycket skidor och kombinerade det med lantbruk och skogsbruk när han arbetade på en fjällstation i Norge.

– Jag hinner inte åka lika mycket nu, men jag tränar fortfarande en hel del och har åkt flera Vasalopp, säger han.

När vi möter bröderna i programmet får vi se hur deras olika verksamheter drivs och man kan minst sagt säga att det går undan. Bland annat får vi möta dem när de hjälps åt att laga en maskin som gått sönder och de berättar att de ofta samarbetar och hjälper till att få verksamheterna att snurra på.

Mejeriet som Björn äger tillsammans med sin fru Nicolina, där bygger verksamheten på det föräldrarna startade 2005 och där de tidigt började med att tillverka ostar av olika slag.

– Det är egentligen Nicolina som är proffset av oss två när det gäller att skapa ostarna, och det var också så vi blev ett par, förklarar Björn.

Han berättar att Nicolina, som han känt sedan gymnasietiden, ryckte in när hans mamma ringde och bad honom hitta en ersättare till en anställd som inte dykt upp.

– Jag kom att tänka på henne då och hade ju redan ett gott öga till henne från skoltiden, minns han.

Nicolina blev anställd i mejeriet och Björn, som då arbetade på gården, körde ofta förbi mejeriet med traktorn för att träffa henne.

– Så blev det som det blev, och i dag är vi gifta och har tre barn, säger han.

Ostarna som tillverkas bygger både på recept från föräldrarnas tid och på nya sorter som Björn och Nicolina själva utvecklat. Han beskriver osttillverkning som något av ett mysterium där varje ”batch” får sin egen kvalitet och smak, och att provsmaka ostarna är en viktig del av arbetet. Ostarna har också hittat långt utanför Orsa och är i dag otroligt populära. En rolig detalj är dock att Björn blivit ganska trött på att provsmaka dem.

– Ja, att äta ost hela dagarna är ganska jobbigt, så nu håller vi på att utveckla ett smakråd med människor vi känner som får hjälpa oss att testa, förklarar han.

Mejeriet tillverkar även mjölk, fil och yoghurt. Satsningen tog fart under pandemin när ett så kallat containermejeri kom ut till salu på Blocket, och Björn köpte då det för en spottstyver jämfört med vad de brukar kosta.

– Det var ganska läskigt att ta det beslutet, men i dag går det som på räls, säger han och berättar att de säljer till lokala ICA-butiker.

För tjugo år sedan hade en sådan satsning troligen varit omöjlig, men i dag finns ett stort intresse för lokalt producerade livsmedel, inte minst med tanke på omvärldsläget och behovet av ökad självförsörjning.

– Samhället blir väldigt sårbart om mjölkprodukter bara tillverkas på ett fåtal platser i landet, säger Björn och berättar att de nu även vunnit en kommunal upphandling och levererar till bland annat äldreboenden och förskolor.

Johan lägger mycket tid på att se till att korna mår så bra som möjligt.

– En typisk dag börjar vid sextiden på morgonen när jag går ut och utfodrar djuren. Sedan reparerar jag maskiner, fixar stängsel och allt annat som behöver göras, berättar han.

På eftermiddagen går han rundor för att se till djuren och mjölkrobotarna, och ibland sker även kalvningar. Växtodlingen tar också mycket tid och det finns alltid något att göra.

– Man får hela tiden prioritera, eftersom man inte kan göra allt samtidigt. Jag tycker att jag blivit bra på att göra rätt sak i rätt tid.

Ett mål som Johan har är att korna ska leverera ännu bättre mjölk med så låga celltal som möjligt. Arla, som köper majoriteten av gårdens mjölk, tar prover vid varje upphämtning.

– Celltal är ett mått på hur bra mjölken är och hur bra kon mår. Hygienen är väldigt viktig för mig och vi lägger mycket tid på att se till att det är rent och att djuren mår så bra som möjligt. Eftersom gården är KRAV-certifierad är kraven ännu högre, och det tycker jag är bra, berättar Johan

Kvällarna ägnas ofta åt bokföring och administration. Till sin hjälp har Johan två anställda: en djurskötare och en som arbetar med traktorer och maskiner och som hjälper till med annat. I dag fokuserar bröderna mer på sina respektive verksamheter, även om de alltid finns där för varandra.

Båda hoppas att Svenska Bönder ska leda till ett ökat intresse för lantbruk och till att fler vill jobba på gård.

– Det bästa sättet att komma in i yrket, förutom utbildning, är att jobba på en gård. Det är då man lär sig, säger Johan.

Björn lyfter friheten i yrket och berättar också att han tycker att yrket är fantastiskt på det sättet att han och hans fru själva bestämmer hur de skall jobba, även om deras vänner tycker att de jobbar för mycket.

– De brukar säga att vi gör alldeles för lite för våra barn, men det är ju precis tvärtom. Jag skulle vilja säga att ingen annan vi känner är lika mycket med sina barn som vi.

De får hänga med pappa Björn när han kör ut varor till butikerna runt omkring Orsa och de är med på gården. En drömuppväxt där datorer och inomhusvistelse är på ett minimum.

Nu när inspelningarna är över, så tycker Johan och Björn att det gått bra, men det roliga är att det är snarare Johan som tyckte det gick smidigt, medan Björn tyckte det blev stressigt.

– Ja, helt otippat, säger Johan. Jag måste säga att det var absolut inga problem att ha med sig teamet och det var väldigt trevligt och jag tror nog att Björn tyckte de vart mera än han hade att räkna med.

Båda säger om varandra att de ofta har åsikter om varandra och att de tycker olika. Men det märks att bröderna tycker mycket om varandra och att de har de bästa liv man kan ha på sin gård och att de gör precis det som de vill göra i livet. Och båda tycker att det skall bli roligt när programmet sänds.

– Jag hoppas givetvis att det blir ett populärt program med många tittare så att folk får förståelse för det vi håller på med, avslutar Björn.