Karin Dahlqvist är uppvuxen på gården Möllehall som ligger bara några få kilometer från Kristianopel vid Östersjökusten.
Hon är sjätte generationen på gården, men trots uppväxten var det inte självklart att hon skulle syssla med lantbruk. Efter gymnasiet började hon i stället plugga maskinteknik för att bli ingenjör. Studierna var intressanta, men hon blev efter hand alltmer tveksam till om det var det hon verkligen ville arbeta med. Sista året gjorde hon ett examensprojekt för Volvo CE i samarbete med andra elever. Det gav en praktisk bild av ingenjörslivet och för Karin blev det tydligt att hon ville ha en annan typ av arbetssituation.

– Det kändes inte rätt och jag kunde inte tänka mig att bara sitta på ett kontor hela livet. Hon hörde sig för därhemma om hon kunde börja arbeta på gården i stället.
– När jag berättade för min pappa att jag ville byta bana och börja jobba på gården i stället svarade han: ”som din far kan jag inte rekommendera dig detta”. Samtidigt tror jag han tyckte det var kul och i dag är jag jätteglad att jag tog steget! Det är långa dagar och troligtvis sämre betalt än jag skulle haft som ingenjör, men arbetsglädjen, variationen i arbetet och möjligheten att vara utomhus och följa årstiderna gör att det är värt så mycket mer.
Det har gått fyra och ett halvt år sedan Karin började arbeta på gården.Hon tog en 40 veckors lantbruksutbildning på distans för att ha en bra grund att stå på och nu är familjen mitt uppe i ett generationsskifte. Tillsammans med sin svåger tar Karin över driften i gårdens två huvudgrenar: kycklinguppfödning och växtodling. Karin och hennes svåger har redan helt tagit över växtodlingen, men skiftet av kycklingproduktionen tar lite tid.
– Jag är visserligen ny i lantbruket, men har jag fördelen av att gå in i en verksamhet som redan finns. Jag har sluppit kostnaderna för att starta upp från början och har i stället kunnat gå in successivt i verksamheten efter hand som jag lärt mig mer.

Fyra kycklingstall
Gården har fyra kycklingstall med totalt fem avdelningar. Det sista av de fyra husen är relativt nytt och innebar ett rejält lyft när det stod klart 2017. Med det nya stallet ökade antalet kycklingar från 110 000 till 165 000.
– Det var mycket arbete med att dra igång det nya stallet, men nu flyter det på. Vi köper in dagsgamla kycklingar och föder upp dem tills de är slaktfärdiga. Sedan skickas de till Guldfågeln på Öland.
Växtodlingen består bland annat av spannmål och raps, men gården odlar även stärkelsepotatis till Lyckeby och dessutom har man gjort försök att odla tröskmajs.
– Vi kan använda en del av veteskörden tillsammans med koncentrat till kycklingarna, men övrigt säljer vi. Vi har även lite vallodling som vi arrenderar ut.

Nytta och nöje
I Lantmännens ambassadörsprogram har Karin när vi träffas i mitten av januari bara hunnit med den första träffen:
– Det var kul, speciellt roligt att träffa folk som är i liknande situation som man själv. Samtidigt fick vi ju lära oss mer om Lantmännen, vilket kändes positivt.
Hur mycket visste du om Lantmännen innan du blev ambassadör?
– Jag visste en del. Vi gör ju mycket affärer med Lantmännen, säljer spannmål, köper foder och utsäde. Men rent faktamässigt fick jag en bättre inblick i vad Lantmännen är och hur mycket det omfattar. Det kändes bra att få veta mer.
Hur ser du på framtiden som lantbrukare?
– Jag tror absolut på den här branschen. Det är viktigt att vi kan försörja vårt eget land med mat. Sen är ju frågan hur utvecklingen blir framöver. Vad kommer till exempel vegotrenden att betyda för lantbruket? Hur kommer den att påverka svensk köttproduktion?
Vad tycker du behövs för att unga lantbrukare ska kunna utveckla bra verksamheter?
– Jag tror att bra rådgivning är bland det allra viktigaste. Till exempel är fodersäljaren vi har från Lantmännen jättebra. Han inte bara säljer och berättar om sortimentet, han följer också upp hur det har gått. Det känns tryggt att han ringer upp och frågar hur det gick med senaste kullen. Han är lätt att få tag på och kontakten blir personlig.
Vi får en hel del rådgivning om utsäde också. Det stödet är viktigt för mig och det tror jag gäller alla lantbrukare, men kanske allra mest de som inte varit så länge i branschen.

Reportage ur Grodden nr 1 2020