Om någon vecka ska den första svenska livsmedelsstrategin läggas fram som proposition. Det är givet att förväntningarna är höga inom den svenska livsmedelsindustrin och bland landets bönder. Även för konsumenter som vill köpa svenskt står mycket på spel.
På EU-marknaden konkurrerar vi med länder som Danmark och Nederländerna där stat och näringsliv har gemensamma strategier för livsmedelsproduktionen. Ett stelt nationellt regelverk och frånvaron av en svensk livsmedelsstrategi ger Sverige påtagliga nackdelar i den konkurrensen.
Sedan EU-inträdet har svensk produktion hittills tappat 25 procent av marknaden. Något förenklat beror tappet på tre faktorer:
• Svenska politiker verkar inte ha insett vare sig de möjligheter eller det behov av ansvarstagande som följer av den kraftigt ökade globala efterfrågan på livsmedel.
• Sverige har länge visat större iver att vara bäst i den ganska stökiga EU-klassen när det gäller implementering av direktiv än att slå vakt om sin egen livsmedelsproduktion.
• Oron kring matens klimatpåverkan riktas i hög grad åt fel håll, mot det svenska jordbruket som hör till den absoluta toppklassen när det gäller klimatsmart produktion.
Följden blir att Sverige tappar företag och arbetstillfällen. Samtidigt exporterar vi i ökande grad landets klimatpåverkan genom att allt mer av maten vi äter är importerad.
I regeringsförklaringen uttalar Stefan Löfven att svensk livsmedelsproduktion ska öka. Om statsministern menar allvar är det minst sagt bråttom. För vissa näringar, exempelvis den svenska vårraps- och lökodlingen, är det i princip redan för sent till följd av lagstiftarens beslut. För andra, som mjölkföretagen, håller tiden på att rinna ut. Konkurrenskraftsutredningen (SOU 2015:15) innehöll en rad angelägna förslag som skulle kunna utgöra ett underlag för en svensk livsmedelsstrategi. För regeringen gäller det att formulera en tydlig samhällsambition för livsmedelssektorns utveckling och skriva in målsättningen i myndigheternas regleringsbrev och instruktioner.
Arbetet med den nationella livsmedelsstrategin och världens ökade efterfrågan på hållbar mat har gett Sverige en unik möjlighet att både återvinna förlorade marknadsandelar och ta helt nya. För att detta ska ske krävs följande:
• Sätt ett tydligt mål om att svensk livsmedelsproduktion ska öka. Med ett tillväxtmål som riksdagen ställer sig bakom får Sverige en ambition för sin livsmedelsförsörjning. Idag saknas ett synsätt som likställer livsmedelsproduktionen med andra samhällsmål, främst på miljöområdet.
• Låt efterfrågan styra. Livsmedelsproduktion är EUs största industrigren och Sveriges fjärde största, och konkurrensen stenhård. Strategin måste bejaka efterfrågans makt att styra vad som produceras och låta hela kedjan ta ansvar för utbudet. Livsmedelsbranschens konkurrens om konsumenternas förtroende är den främsta garanten för en hållbar produktion, inte ett omfattande regelverk.
• Öppna nya exportmarknader för svenska produkter genom att ge myndigheterna ett tydligt främjandeuppdrag.
• Skapa en tillämpad agenda för innovation, från jord till bord, för att få fram mer mat med mervärden.
Världen behöver mer hållbar mat – miljömässigt, ekonomiskt och socialt. Här sitter den svenska klimatsmarta produktionen på lösningarna och faktiskt ett globalt ansvar. Stefan Löfven och landsbygdsminister Sven-Erik Bucht, vi uppmanar er att säkerställa att samtliga punkter kommer på plats och riksdagens ledamöter att klubba igenom ett framsynt förslag. Sverige har inte råd att missa det här tillfället.
Helena Jonsson
förbundsordförande LRF
Bengt-Olov Gunnarson
styrelseordförande Lantmännen
Åke Hantoft
styrelseordförande Arla Foods