Del 1 finner du i tidigare inlägg.
Polarbröd mot hållbarhet 2022
Vid ett frukostseminarium summerade Polarbröd sitt resultat av årets aktiviteter för att nå det tufft uppsatta målet om en hållbar verksamhet 2022 och lät dessutom deltagarna vara med och prioritera arbetet framöver. Medverkade gjorde också Tina-Marie Qwiberg som berättade om sitt arbetet med dokumentären ”Sista Skörden” som fått stor uppmärksamhet, inte bara i Sverige utan i flera andra länder. Denna dokumentärfilm har jag kommenterat i ett tidigare inlägg.
Sannolikt det mest handfasta seminariet jag var på under årets Almedalsveckan och Polarbröd fortsätter att visa att man menar allvar med sina målsättningar. Det område som de finner mest utmanande för att som bageri och brödleverantör nå full hållbarhet är råvaruproduktionen och odlingen. Sedan flera år tillbaka har vi på Lantmännen ett fint samarbete med Polarbröd kring just detta och levererar mjöl som är malt från spannmål med ca 20 procent lägre klimatpåverkan. Vi ser fram emot att fortsätta utveckla spannmålsodlingen i hållbar riktning tillsammans med Polarbröd och andra drivande kunder.
Full fart mot nollutsläpp
Vid Hagainitiativets andra seminarium under Almedalsveckan medverkade bla Lantmännens vice Vd Per Arfvidsson för att diskutera vad som krävs för att få företagen att springa ännu snabbare mot målet nollutsläpp till 2030. Flera av företagen i Hagainitiativet är i livsmedelsbranschen och det blir allt tydligare hela värdekedjan får ökad betydelse för förtagens hållbarhetsstrategier. Löfbergs pratade om böna till kopp, HK Scan om gård till gaffel och Lantmännen jord till bord. Alla inser att samverkan i värdekedjan är nödvändigt samt efterlyser mera satsningar på FoU för att utvecklingen ska gå ännu snabbare framåt när det gäller att minska klimatutsläppen mot noll. Politikerna fick också en välförtjänt klapp på axeln då de i miljömålsberedningen lyckades tillfälligt lägga mer stridsyxorna och enas brett om de långsiktiga principerna för klimatpolitiken. Långsiktiga spelregler är en grundförutsättning för att företagen ska våga ta de stora investeringar som krävs för ta stora steg i hållbar riktning och därför kanske det enskilt viktigaste för att driva utvecklingen framåt.
Teknikneutralitet i praktiken
SLU ordnade ett intressant seminarium om framtidens växtförädling, och vilka tekniker som finns tillgängliga och kan tänkas accepteras samhället framöver. I den nya livsmedelsstrategin fastslås nu att godkännandet av nya sorter av grödor bör baseras på växtens egenskaper och deras effekter på människor, djur och miljö – oavsett vilken förädlingsteknik som använts. Någon helt klar bild av om detta kommer innebära någon förändringar av den ofta väldigt polariserade och känsloladdade debatt kring ”GMO” som lagt lite av en blöt filt över teknikutvecklingen inom växtförädlingen inom både EU och Sverige. Ur ett hållbarhetsperspektiv är det viktigt att växtförädlingen går framåt för att möta de enorma utmaningar som finns för jordbruket. Ekvationen att lösa är hur ska fler magar mättas framöver samtidigt som miljöpåverkan måste minska och dessutom möta klimatförändringar som redan påverkar odlingsförutsättningarna i många område.
Framtidens eko?
Under rubriken Eko 3.0 anordnade Axfood ett välbesök seminarium som under en timme lyckade behandla eller åtminstone föra upp många viktiga frågeställningar inför framtiden för den ekologiska produktionen. Frågor om fossilfria traktorer, hållbara växtnäringskretslopp och nya metoder för växtskydd kom upp och min reflektion efteråt är ju att det är exakt samma frågeställningar som diskuteras och det arbetas med i jordbruket i stort och det är tydligt varken eko eller konventionellt är hållbart i dag utan behöver utvecklas och utmaningarna är i princip de samma.
En annan viktiga ekofråga är priset. Konsumenten vill ha billigare EKO, men bonden vill ha betalt för merarbetet. Det lågprisfokus som numera även är en del av ekomarknaden är ett hinder för att producera mer var det en lantbrukare i publiken som underströk.
En fråga som jag tidigare inte hört diskuteras var möjligheten för KRAV att frikoppla sina regler från EU-förordningen för ekologisk produktion. På så vis kan man på ett oberoende sätt utveckla märkningen utan hänsyn till EU regler som tar lång tid att förändra, samtidigt innebär det att KRAV inte får kalla sig ekologiskt och svenska livsmedelsproducenter som både producerar för den svenska och internationella marknader och använder KRAV-märkningen skulle tvingas till knepiga vägvalsfrågor. Mycket intressant och KRAV har onekligen en del viktiga strategiska frågeställningar att hantera framöver.