Det är positivt och nödvändigt att en sådan existentiell fråga om hur vi ska få mat på våra bord i framtiden diskuteras allt mer. Det är dock viktigt att diskussionen leder fram till de rätta åtgärderna. Nya utmaningar kräver nya lösningar och visst kan man lära av historien, men det är också viktigt att våga omfamna teknikutvecklingen och hantera kunskap om komplexa system på ett ansvarsfullt sätt.
I dagens samhälle spelar sociala medier en stor roll i det flöde av information som till slut summerar upp varje enskild individs världsbild. Formatet är kortfattat eftersom det gäller att fånga läsarens uppmärksamhet i det snabba scrollandet. Få hinner eller orkar läsa de bakomliggande rapporterna. Dessutom är budskapet individanpassat eftersom flödet ofta styrs av likasinnade. Risken att hamna i smala åsiktskorridorer och att förenklade sanningar sprids är uppenbar.
Hållbar livsmedelsproduktion är en komplex fråga utan enkla och allena saliggörande lösningar. Och komplexiteten har ofta svårt att komma fram i dessa komprimerade format. Jordbruksverket och Livsmedelsverket har dock gjort hedervärda insatser för att reda ut begreppen.
I våras visade SVT den uppmärksammade dokumentären ”Sista skörden” som tog upp en rad viktiga frågor om betydelsen av en bördig åkermark och allvarliga hot mot den. Den sista skörden verkade, bokstavligt talat, vara nära förestående då det målades upp en dyster bild av utvecklingen i jordbruket med hjälp av exempel från områden i världen där situationen är som värst. Många reagerade på filmen och drog slutsatsen att detta var en allmängiltig bild som även innefattade det svenska jordbruket. Jordbruksverket gick då ut och tydligt deklarerade att beskrivningen inte stämmer för svensk del. Där syns istället en positiv utveckling, exempelvis vad gäller mullhalten som visar på jordens välmående. En viktig insats av Jordbruksverket eftersom den svenska åkermarken är en värdefull resurs som vi i själva verket kan använda ännu mer och effektivare för att bidra till ett hållbart samhälle baserat på förnybara resurser.
Nyligen presenterade Livsmedelsverket resultat från en sammanställning av forskning kring näringsinnehållet i viktiga livsmedelsgrödor. Bakgrunden till detta var att de ofta möter påståenden om att näringsinnehållet minskat till följd av modern växtförädling och ett intensivare jordbruk. Genomgången visar att det inte går att dra den slutsatsen av den vetenskap som finns och att den mat vi äter i själva verket innehåller mer näringsämnen än vi behöver. Även detta är ett viktigt förtydligande, då växtförädling och en hållbar intensifiering av odlingen spelar en stor roll för jordbrukets förmåga att möta många av de hållbarhetsutmaningar vi står inför, som till exempel ett förändrat klimat, nya skadegörare och mat och biobaserade produkter till allt fler.
Exemplen med dokumentärfilmen och matens faktiska näringsinnehåll visar tydligt hur viktigt det är att orka sätta sig in i fakta och inte dra förhastade slutsatser. Växtförädling och ett effektivt nyttjande av åkermarken är två viktiga verktyg för att forma lösningar för en hållbar utveckling. Det vore olyckligt om dessa fick ligga oanvända i verktygslådan på grund av att vetenskap och fakta kräver mer än twitterformatets 140 tecken.