Sista skörden?

Är sista skörden nära förestående? Det var i alla fall den alarmerande titeln på den dokumentärfilm om hållbart jordbruk som nyligen visades på SVT.

Filmen är välgjord och tar upp frågor kring hållbar livsmedelsproduktion som inte så ofta behandlas i den allmänna debatten , som alltför ofta är ganska grund och begränsas till exempel kring frågan om ekologiskt eller konventionellt jordbruk är det mest hållbara. Befriande nog tas det perspektivet inte alls upp, utan istället ligger fokus på de verkliga frågorna. Växtföljder, mullhalt, markpackning, mikrobiologisk aktivitet i jordarna och andra viktiga ekosystemtjänster är mycket viktiga frågor för ett hållbart jordbruk både globalt och lokalt. Filmen lyfter också fram betydelsen av en hållbar animalieproduktion och stallgödsel för en långsiktigt hållbar användning av åkermarken.

Hostskord screen_2_780.jpgHur ser det då ut i Sverige? Här tycker jag filmen är lite onödigt otydlig. Svenska forskares syn på frågorna, bilder från svenska åkrar blandas med ”worst case” exempel från USA och södra Europa. När det gäller svenskt lantbruk är min uppfattning att dessa frågor har ett stort fokus och den sista skörden känns långt borta. Till exempel har årets Borgeby fältdagar fokus på smart jordbearbetning och olika typer av mellangrödor som är jätteviktiga delar som bidrar till lösningar på flera av de frågor som tas upp i filmen. Vi odlar också mycket vall som är en mycket bra gröda att ha i en hållbar växtföljd och som bidrar positivt till mullhalten. För ett par år sedan presenterades en SLU rapport som visar på ökande mullhalter i svensk åkermark, just mycket på grund av vallodlingen. I det svenska jordbruket används relativt lite kemiska bekämpningsmedel per hektar åkermark och vi på Lantmännen har utvecklat hållbara alternativ när det gäller behandling av utsäde.

Även om situationen är relativt bra för den svenska åkermarken så är det fortfarande viktiga frågor att fortsätta jobba med och det finns naturligtvis lokala skillnader och bra och mindre bra exempel. Utvecklingen av fler perenna grödor är naturligtvis också något önskvärt och bra på många vis. På längre sikt kanske våra vanligaste spannmålslag kan skördas flera år i rad utan att bearbeta jorden och så om grödan. Lantmännen är en av finansiärerna till forskningsprogrammet AquaAgri där ett av fokusområdena just är perenna grödor.

Filmen tar också upp problemet med den åkermark som försvinner i samband med byggen och olika infrastrukturprojekt. Där håller jag helt med filmmakaren. Min uppfattning är att åkermarken som en strategisk resurs för ett cirkulärt biobaserat samhälle värderas för lågt. Likaså är det viktigt att koppla samman lantbruket med marknaden och skapa förståelse om att efterfrågan naturligtvis har en stor påverkan på vad som odlas och vilka växtföljder som är möjliga i praktiken. Det glöms bort alltför ofta och livsmedelsproduktion och konsumtion blir två separata diskussioner, när de tvärtom borde diskuteras samlat. Den ständiga jakten på lågt pris på livsmedelsmarknaden får konsekvenser för hur hållbara odlingssystemen blir. Det tycker jag också filmen gjorde ett bra jobb att belysa. Även behovet av att skapa hållbara kretslopp av fosfor tas  upp i filmen, vilket naturligtvis är på sin plats.

Sammanfattningsvis tycker jag att filmen tar upp en rad viktiga aspekter och den är helt klart sevärd. Åkermarkens framtid förtjänar verkligen att uppmärksammas.