Kan man ha lagom mycket tillsatser?

Vid den fantastiska lunchbuffé på Årets Werner som fortfarande håller "Werner design" stötte jag på en av redaktörerna av tidningen Restaurangvärlden och erinrade mig då de rader hon (Agneta) för en tid sedan hade skrivit.

I grova drag handlade det om följande och jag tror den hade titeln ”Att sila mygg och svälja kameler”. Där deklarerade hon att hon absolut inte vill ha en massa tillsatser i maten. Att man ska ha goda, äkta och riktiga råvaror men LAGOM mycket av dem. Men – just nu tycks det bland föräldrarna ha utbrutit rena manin kring produkterna till skolmaten. De ska odlats ekologiska, fri från tillsatser och pysslats om med kärlek och ha sitt ursprung helst runt knuten av skolgården.

Hennes avslutning var bäst: Hallå alla fredagsmysare – är det bara groddar och ekologiska kålrotsslantar i godisskålarna eller?”.

Tycker precis som Agneta. I denna debatt bör vi först bestämma oss för vad som ska prioriteras. Är det ekologiskt, klimatsmart, närproducerat eller vad?

Gång efter annan vill man ställa mig mot väggen när jag är ute i skolvärlden – nästan en gång varje månad – för att få svar på hur vi på Lantmännen ser på det och att det borde odlas närmare förbrukarna, helst ekologisk.

Tyvärr får jag inte in i min "kockskalle" hur vi ska kunna fixa det! Med de klimatiska förutsättningar och den begränsade arealen av åkermark kan det väl bara under en snäv period av året vara möjligt att tillgodose dessa önskemål. Ska vi sedan ”hänga på” att uppfylla de önskemål om att vi ska ha ca 25 % ekologiska produkter i våra skolor om några år då får vi ge oss ut i välden för att skaffa dem. Vart hamnar då det närproducerade och klimatsmarta?

Har ett litet "kryp in" i Spanien där jag själv kan skörda tre gånger om året mina fikon. Det finns tre potatisskördar osv. Hur ska en svensk bonde matcha det?

Kul att vi på Lantmännen nu drar i gång en kampanj där vi lyfter fram de produkter vi är bra på och som är klimatsmarta!

Keep it cooking