Hur närodlad är webbmaten?

Webbhandel på frammarsch – bekvämlighet ska locka fler att handla sin mat på nätet... var rubriken i en av våra stora dagstidningar för ett tag sedan.

Med intresse läste jag artikeln då vi på Foodservice men också detaljhandeln inom koncernen gör bra affärer via denna nya företeelse att handla bekämmat – nu på nätet. Ju längre jag kom med läsningen ju mera började jag grubbla över främst två saker.

1) I den innevarande debatten, rörande i första hand skolmaten, skrivs det spaltmeter om det närodlade och att maten ska lagas från grunden. Hur överensstämmer detta med de åsikter barnfamiljerna ventilera i skolorna där råvarorna ska helst komma runt hörnet av skolbyggnaden, tillagade av skolkockarna efter kokkonstens alla regler?
Borta är i näthandeln det romantiserande synsättet om torghandeln där man luktar, klämmer och provsmakar råvaran för att sedan - utifrån uppfattningen om produktens kvalitet - tillagar den med kärlek.
I webbhandeln blir man "påtvingad" produkter och tillagningssätt som någon annan har bestämt då matsedeln och de tillhörande recepten följer med i leveransen.

2) Den andra funderingen jag inte kunde släppa gick åt det ekonomiska hållet och hur miljötänket härvid beaktas? Har jag förstått artikeln rätt så innehåller leveransen råvaror för ett antal veckodagar. Eftersom hela planläggningen av matlagningen är avklarat blir det nya rätter varje dag. Hur blir det då med resterna? Kan inte tro att all mat äts upp varje dag. Har man vid den sedvanliga hanteringen av råvaror och matlagningen rester blir man tvingad att hitta på en användning av dem. Den kunskapen försvinner dock här! Samtidigt vet vi att en av de stora bovarna ur miljöhänseendet är att 18 % av den tillagade maten kastas. Har svårt att tro att man gör något annat med resterna enligt systemet ovan.

Vad tror ni?

Keep it cooking